Med stickiga hår över hela kroppen

Det har varit lite tomt här på sistone, vilket det förmodligen kommer fortsätta vara ett tag till, har helt enkelt inte tiden just nu.
 
På tal om tid jag inte har så klippte jag C idag, alltid lika roligt då det är något han absolut inte gillar. Det brukar bli lite steppdans samt böner till något högre väsen. Idag skötte han sig dock exemplariskt, även halsen gick okej (ingen stilbedömning tack) det är mot öronen då det börjar bli lite jobbigt. 
 
En av anledningarna till att det kanske gick lite extra bra idag var att jag fick medryttaren att stå och muta honom med äpplen under tiden jag klippte.. Så här gör C varje gång jag närmar mig med ett äpple och han inte får det direkt, nästan som "jaha, JAHA, nej men jag vill inte ha ditt äpple i vilket fall som helst, det är säkert äckligt!" 
 
Han är en pärla min kära häst, med allt han varit med om så är det otroligt hur mycket tillit han har till mig. Kom ihåg det, dessa djur är betydligt större och starkare än vad vi är, och ändå så vill de ofta vara till lags. Allt vi gör med hästarna går emot deras instinkter, som exempelvis när C steppar runt vid klippning. Visst är det drygt, men han står kvar eller hur? Han tycker det är obehagligt men istället för att explodera och sticka så står han kvar, så då är det väl skitsamma om han steppar runt eller inte. 

Bland var och hetsiga hästar (IRL)

Ja, så skulle jag sammanfatta min dag.. 
 
Nej, nu överdriver jag lite.. Det var bara eftermiddagen som bestod av var, och det var egentligen bara en häst som var hetsig (och det var inte ens min egna, hör och häpna!). Det är nämligen så att i stallet där jag står med C har vi för tillfället en sjukling. 
 
Hästen (Lillan)  i fråga har/har haft en ordentlig bihåleinflammation och tidigare i veckan åkte vi in med den nämnda hästen till kliniken. Kortfattat så behövde man borra ett hål in i skallen på Lillan (till den ena bihålan) och genom en slang som går från hålet i pannan, bak över nacken och ner till halsen har man spolat ur all skit som fanns där inne. Nu är hon hemma igen och det är stallägaren (som inte är ägaren till den hästen) som får fortsätta spola ut eventuellt var varje dag. And yes, jag får hjälpa till med detta underbara uppdrag. 
 
Kan säga att varet luktar fruktansvärt illa, och det var inte det roligaste att få slamsor av det i hår och ansikte när det plötsligt lossnade en rejäl klump. Nope, inte det roligaste som jag varit med om.
 
  Min älskling som faktiskt var grymt fin idag! 
 
Sen om man ska ta till den hetsiga biten, Lillan hatar att stå på box (lösdrifthäst) så igår var hon nära att riva hela stallet, och idag så gick hon över till stereotypiska beteenden så som vävning bland annat.. När hon inte gjorde detta så sprang hon runt, runt och skrek. Vid hantering så försökte hon springa över mig.. Detta upptäckte hon snabbt inte gick särskilt bra, för till skillnad från hennes ägare så säger jag ifrån, och det på skarpen. Oups sa hon..
 
Det värsta med allt det här, det är att jag älskar det. Man måste ju för tusan vara sjuk för att trivas bland var och hetsiga hästar.

Så många tankar (IRL)

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har det varit lite strulit i stallet här hemma av olika anledningar, därför flyttade jag C tillfälligt till min tränare, där han fortfarande står nu.  Strulet har inte varit någons fel, och det är inget bråk involverat, så det är "no hard feelings" mellan mig och stallägaren. 
 
I "hemstallet" (aha, lite SSO måste man ju få med) så är det bara jag och stallägaren, + grannen som jag ger lektioner emellanåt på antingen C eller på en av stallägarens hästar. Vi har helt fantastiska ridvägar vid sjön och helt otroliga små skogar, men träningsmöjligheterna är små. Vi har en liten ridbana, dock ingen som jag gillar att använda då den är alldeles för tung och inte jämnas till tillräckligt ofta, och den saknar belysning. 
 
Hos min tränare finns det ett stort ridhus med bra underlag, det finns fantastiska ridvägar och fantastiska människor. Jag får möjligheten att rida fler hästar, att nästan alltid ha tillgång till bra hjälp när det kör fast. Hemma (för hemstallet är knappt 5min gångväg från mig) så är det i princip bara jag i stallet, stallägaren har så mycket att göra att hon har svårt att hinna med sina hästar, det blir helt enkelt väldigt ensamt. 
 
Om hemstallet hade varit ett opersonligt och stort inackorderingsstall så hade det varit så lätt att bara packa väskorna och vinka adjö.. Riktigt så lätt blir det inte nu, jag har stått i samma stall i 7 år. Detta stall har varit det bästa som någonsin hänt mig, det har varit som ett andra hem när det känts som att världen ska gå under.. Det är stallägaren jag har att tacka för det, för hon har varit helt fantastisk, och har under åren blivit en nära vän. Från det att jag var 12år och min sociala fobi hela tiden hade övertaget för mig, då jag var så fruktansvärt rädd och nervös runt henne. . Tills där vi är idag, jag som redan har hunnit bli 19år och faktiskt är vuxen och inte är ett darrande asplöv längre. Det var länge sedan jag var så rädd och nervös inför en konversation med henne, men nu är jag det, för jag är livrädd att förstöra vår vänskap, jag är livrädd att hon ska ta allt på fel sätt och kanske känna sig sviken. 
 
 
Det här blir lite som att flytta hemifrån, och hjälp så ont i hjärtat det gör, tanken på att lämna det där fantastiska stallet, men samtidigt så känns det rätt, för jag vill utvecklas och bli så bra som jag bara kan. 



RSS 2.0