Irritationsmoment

Det finns lite ställen här och var i spelet där starstable har missat någon detalj. Ibland är det bara roligt, som med trädet Fred som från en början stod på den asfalterade vägen som går igenom det lilla bostadsområdet i New Hillcrest. Genom engagemang från spelare så togs inte Fred bort helt, utan fick "omplanteras" till ett mer passande område. Just historien om trädet Fred är rätt så unik i starstables historia, tror jag iaf, men ibland blir det sådana fel som bara är roliga. Ett annat exempel är alla flygande/flytande stenar och träd som funnits lite här och var i Jorvik. Det är något som jag inte direkt retat mig på, utan det är mest roligt. Så det finns sådana detaljmissar, som kanske kan vara lite smådryga, men egentligen mest är roliga, sen så finns det missar som denna:
 
Den här lilla fliken har jag retat mig på från första början när Epona öppnades, det är så löjligt egentligen, men varje gång jag rider förbi så måste jag stanna och blänga en liten stund. Det är löjligt hur irriterad jag blir på just den här lilla, lilla fliken. Jag hoppades på att Starstable skulle fixa till den, men det har gått ungefär 2,5 år sen Epona öppnades, och med tanke på att fliken fortfarande inte blivit fixad så kommer den nog få vara kvar. 
Trädet Fred
 
 

Här börjar det eka tomt igen

Jag har inte haft så mycket att säga den senaste veckan, för jag känner att det inte finns så mycket att prata om gällande spelet. Det jag kan säga är att uppdraget som kom i onsdags var episkt! Var faktiskt inte alls beredd på riktningen som det tog, och jag såg på instagram att jag inte var den enda, haha.. I alla fall, det var verkligen ett grymt uppdrag, så välgjort och roligt, och dessutom så var det relativt långt. 
 
Kendra och Goldborn, en av mina absoluta favorithästar i spelet. 
 

Midnattstur

Jag spenderar väldigt mycket tid i spelet kutandes omkring. Jag älskar att springa runt och ta bilder och liknande. Något som jag däremot aldrig gör är att ta en skrittur. Jag brukar inte ha tålamod nog för det, utan blir uttråkad efter 30 sekunder, idag så fick jag feeling dock. Jag skrittade en tur från steves gård, till den här mysiga lilla vägen som går under bron till värdshuset, och inte en endaste gång kände jag mig otålig. Jag spenderar inte så mycket tid i området runt Moorland eller silverglade byn, det var säkert två år sedan som jag red på just denna vägen, så det kändes nästan lite nostalgiskt.
 
Jag fick även lite "hemlängtan" till grannens stall (irl då såklart) där jag hade min häst förut, jag bor väldigt nära sjön och hade en favoritrunda som går längs med strandkanten. Med min första häst så gick den rundan i 120km/h för min kära lilla ponny var minsann en ökenarab som inte ville riskera att få sina hovar blöta. Med min nuvarande häst så gick det lite bättre, haha, han älskar vatten och jag har badat med honom flertalet gånger. Så himla mysigt. 
 
 
 
 
 
 



RSS 2.0