Alltid redo att lastas

 
 
Något som jag har irriterat mig på länge (ända sedan höstryttaren kan man nog säga) är hur långt nedhasade benlindorna är på hästarna, tycker det ser så oroveckande ut, det känns som att lindorna vilken sekund som helst kommer att hasa ner såpass mycket att hästen till slut kommer trampa på ändarna av lindorna och fälla sig själv.. 
 
Den enda gången jag lindar C's ben enligt SSO's stil, det är när jag ska åka på träning någonstans, dvs när han ska åka transport. Tanken när man lindar ner över karleden är att benlindan, i kombination med en lång och gärna lite tjockare padd, ska skydda det nämna området om hästen skulle råka trampa på sig själv. På vintern är det vanligt att man lindar på detta viset, fast i kombination med ett par rejäla boots, allt för att skydda hästen mot eventuella broddtramp!
Den nedre bilden visar C redo för träning, hade vid detta tillfället inga tillräckligt långa paddar, så använde mina vanliga (och betydligt tunnare) ridpaddar, men ni ser i alla fall hur långt ner jag lindat på benet. Personligen skulle jag aldrig rida med den här typen av lindning in real life , vill jag skydda hästens karleder eller/och ballar så använder jag då hellre boots eller karledsskydd, eller både och i kombination.
 
För att avrunda det hela så tänkte jag bara visa hur ett vanligt ridbandage (på ett ungefär) vanligen ser ut. Nu hittade jag ingen bättre bild (denna är typ 4-5 år gammal, på mina förra häst dessutom) men det man ska tänka på är att man inte ska linda längre ner än till sporren på hästen, och inte högre upp än till knäna. 
Lägg märke till att jag hade boots på henne, det var just för att skydda mot onödiga tramp, hon var extremt duktig på att sprätta iväg och hon lyckades då ofta i farten trampa på sig själv. 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0